fan va jag bloggar nu...
Måste bara lägga in denna text min syster skrev för ett bra tag sen... Jag gråter varje gång jag läser det, så fint skrivet.
Och jag kommer aldrig glömma den stund då tof min resväska o flög bort till andra sidan jordklotet, vi sa knappt hejdå till varandra för helt enkelt kunde inte för då börja vi bara tjuta....
och kommer aldrig heller gömma den dagen jag kom hem... när du kom ner från skolan för att säga hej välkommen hem på pizzerian där vi satt... fy fan va tårar där kom.....
Det är kärlek det...
Men här kommer hennes ord:
Karolinas ord:
" Jag kommer ihåg den dagen då du åkte till Thailand. Nu förstår jag meningen med orden "man vet vad man har när det inte finns hos en". Jag liksom inbillade mig att du åkte för att inte komma tillbaka. Jag vet, att det låter hemskt, men det skulle vara min värsta mardröm. Och du fick resa iväg, komma till något. Jag stannade kvar här, kröp ner i ditt varma täcke och grät. Följde mina vardagliga omedvetna rutiner. Slog på datorn och fångades direkt av din bakrundsbild och - Jag älskar dig syrran, över hela skärmen. De sista orden jag minns att jag sa innan jag släppte din hand för att säga adjö. Jag var rädd för att det skulle hända igen, att jag inte hann säga adjö, att jag skulle få pussa en försvunnen kind. Men tack och lov så fick jag gråta över att se dig två månader senare. Jag vet, att detta kan låta löjligt, men den psykiska påfrestning som trycke över mitt bröst var svårfrånkomlig. Den känsla som jag upplevde för fem år sedan, att se någon flyga iväg, bort från mig är ännu obearbetad."
Min syster e fin hon!
Kommentarer
Trackback
